Aluminium bildar omedelbart ett oxidskikt av amorft Al2O3 i atmosfären. Det består av två över varandra liggande skikt, närmare bestämt
- ett praktiskt taget ej poröst bas- eller barriärskikt av amorf aluminiumoxid och
- ett poröst beläggningsskikt som innehåller vatten med låga kristallina andelar av Al-hydroxider och bayerit.
Oxidskiktets tjocklek ökar med tiden och vid temperatur och syretillförsel. Även om oxidskiktet är mycket tätt, har en smältpunkt på ca 2300 ° C och skyddar aluminiumytan från ytterligare korrosion, kan det också vara poröst och absorbera fukt.
MIG- och TIG-svetsning påverkas av aluminiumets yttillstånd.
- bågens stabilitet (för en stabil båge är närvaron av Al-oxid nödvändig)
- bågens fokalpunkts geometri
- spänningsfallet i bågen och därmed bågens längd
- svetsfogens geometri
- svetsfogens kvalitet
- processens repeterbarhet speciellt vid mekaniseras svetsning
Eftersom oxidskiktets uppkomst knappast är mätbar i praktiken på grund av den extremt låga tjockleken i nanometerområdet är det för närvarande oftast bara möjligt att avlägsna oxidskiktet fullständigt och få en bestämd tjocklek på skiktet med kemiska metoder (betning) och genom lagring under bestämda omgivnings och tidsbetingelser under den efterföljande svetsningen.
Det är vidare anmärkningsvärt att aluminiumoxidens densitet är högre, i jämförelse med metallens densitet. Järnoxider har en lägre vikt än metallen och flyter därför på ytan under smältsvetsning. Aluminiumoxider faller ner i smältan och kan orsaka oxidinneslutningar.
