Aluminium har en mycket bättre elektrisk ledningsförmåga än stål. Detta gör det svårt att uppnå tillräcklig ohmisk uppvärmning (I2 * R) av trådänden i kortslutningen för att jonisera avskärmningsgasen och antända bågen. Dessutom är ytorna försedda med ett hård och isolerande aluminiumoxidskikt som först måste brytas före kortslutningen. I konventionella MIG-strömkällor löstes detta tändproblem ofta endast delvis genom speciellt optimerade reaktorer. Tack vare utvecklingen av elektroniska strömkällor har det blivit möjligt att höja tändströmmen tillräckligt snabbt och sedan raskt återkomma till processparametrarna.
Sedan några år tillbaka finns även en ljusbågsantändning med tillbakadragande av tråden tillgänglig. Tråden transporteras långsamt till arbetsstycket tills kortslutningen uppstår. Därefter dras elektroden in några millimeter och en i grunden kraftlös ljusbåge antänds. Därefter tas bågen snabbt till de önskade processparametrarna. Detta ger möjlighet att antända MIG-bågen stänkfritt och inom ett smalt tidsfönster. För att åstadkomma exakta trådrörelser är denna typ av ljusbågsantändning dock beroende av en trådmatning i absolut närhet av svetsbrännaren. Detta resulterar i en större och tyngre brännare med nackdelar i både halvmekaniserade och mekaniserade tillämpningar.